Lina

Resultatet av mönstringen... fan!

Publicerad 2009-10-09 10:31:31 i I huvudet på Lina,

Sitter här framför datorn, har en tvätt i maskinen och en stor kopp varmt (och starkt) kaffe i händerna, ja när de inte ligger på tangentbordet. Händerna alltså...

Ni vet att jag åkte för att mönstra igår, fick även åka hem på kvällen. Det blev ingen dag 2.
Anledningen till det var helt enkelt för att jag blev klar. Jag har genomfört alla tester, anlagstest, psykolog fystester osv.

Mina ögon är fortfarande uppsvullna och jag känner av en lätt huvudvärk. Det är inte varje dag man sitter på en spårvagn full med okända människor och försöker kväva snyftningar. Det är inte heller varje dag man låter tårarna rinna på Göteborgs centralstation. Inte blev det bättre när jag, efter att ha förflyttat mig längst ut på en tom perrong, blev attackerad av ett hagelpiskande regn och blev kall och blöt.

Dom gillade mig på pliktverket. Gillade...

De flesta tester graderas på en skala från 1-9 där 9 är bäst.
Bland annat fick jag 3 i längd (inte så mycket att göra åt)
och 4 i muskelstyrka, (4 är bra för att vara tjej sägs det, jag är nöjd för på samma test drog jag en svag 3a när jag sökte PHS)
Jag cyklade till mig 6 på konditionsdelen, är nöjd för jag kunde verkligen inte mer sedan!

De testerna, +syn o hörsel osv.  var helt okej och jag klarade mig bra.

Sen kommer vi till anlagstestet och psykologen... låt mig citera:

Testresultat:
Vid mönstring behövs mått på förmågan att tillgodogöra sig teoretisk utbildning och att kunna utföra arbete som ställer krav på till exempel logisk förmåga. Inskrivningsprovet är ett datoriserat test som mäter begåvning.
Ditt värde: 9

Befälslämplighet:
Du har fått din förmåga att leda andra bedömd.
Ditt värde: 9

Plikttjänstförmåga:
De befattningar som man kan bli uttagen till ställer olika höga krav på att klara psykiskt pressande situationer, ytterst i krig.
Ditt värde: 9


Sammanvägd tjänstbarhet:
A

....


....

Kommer ni ihåg att 9 är MAX, det är det bästa man kan få....


....

Det har inte sjunkit in hos mig än. När jag var hos, mönstringsförrättaren tror jag termen är. Personen som jag pratade med om vilken tjänst som kulle passa mig bäst, så sa han att det var riktigt länge sedan han sett nån med min kombination, alltså någon med "full pott" hos psykologen.

Det är stort.

Riktigt stort.


Jag som inte vet om jag ska göra lumpen ens, jag har fått en befattning... Dom vill att jag rycker in i januari 2010.
Vill ni höra vilken befattning jag fått?

Klart ni vill, för även fast det känns helt otroligt konstigt och overkligt så kan jag inte hjälpa att vara jävligt stolt och nöjd. Så, min befattning:

Ledningssystemplutonsbefäl - HB720

Marinen, på båt! Hör ni!? jag på en... BÅT!

MARINEN!

Det verkar riktigt intressant, men det finns en STOOOOR hake, en riktigt jäkla stor grej som gör att jag inte vet om jag kommer tacka ja eller inte...

Utbildningen är på ett år...

330 dagar!

... fan...


Jag sa det till mönstringsförrättaren att jag bara var intresserad av de kortare utbildningarna, det skulle finnas 3-6-9 månader. Han hade inga sådana. Fanns bara helårsutbildningar. Han var så uppspelt över att jag var så duktig så han tyckte verkligen att jag skulle ta och fundera noga på hur jag ville göra. Jag frågade även om det fanns nån utbildning som kanske skulle vara mer direktmeriterande för polis, det fanns, men han trodde jag skulle tycka den var supertråkig, som på coop. Samma, samma, samma... Att marinen och att vara ledningssystemplutonsbefäl skulle vara mer utmanande för mig och mina 3 x 9.


Men det är ett HELT JÄVLA ÅR!


........


Jag har en sambo hemma, jag har börjat utblida mig för citygruppen, jag är boxinstruktör... allt sådant måste jag ta in i beräkningen..

och jag har EN SAMBO! <3 <3 <3 <3 <3

Känns jobbigt att bara dra sådär.

Dock så kommer jag OM jag tackar ja, fortfarande BO i örebro, det är alltid mitt hem <3  OCH jag kommer att komma hem varje helg! <3 och när jag är hemma så är jag LEDIG, INGET COOP!!! oooh yes!

men jag vet inte, JAG VET INTE! JAG.... VET.... INTE!!!


Ska jag tacka ja eller nej, ja eller nej, ja eller nej... nej, eller ja???

Ibland känns det så självklart. Såklart ska jag tacka ja! Det ger en utmaning som heter duga, och jag söker ju utmaningar som ni vet. ;) Det ger bra meriter i framtiden, och inte bara meriter, jag tror att jag kommer vinna så mycket på det som människa!

...och nästa sekund är det tvärt om. Hur kan jag ens FUNDERA på att tacka ja? Det har kommit för hastigt och "drabbar" så många fler än bara mig. Jag måste tänka på hur de andra kommer ta det också. Kommer jag ens att klara det, har jag tagit mig vatten över huvudet den här gången?

ETT HELT ÅR!!! Det är en jävla evighet!


Men ser man till livet så är det en piss i havet...


HJÄLP! MIN HJÄRNA KOMMER SNART ATT EXPLODERA!

Nä, fy fan.. jag vet varken ut eller in just nu.. har ca 14 dagar på mig att ta ett beslut. Har hittills hört (från släkt jag pratat med) både "GÖR DET" och "tänk dig för" ... men alla ALLA jag pratat med har en sak gemensamt, en sak som de ALLA sagt...


"Lina, Det är bara DU som kan ta det beslutet..."



Nu är mitt kaffe kallt, tvätten är snart klar och jag vet fortfarande varken ut eller in...

Kommentarer & tankar

Postat av: Mamma

Publicerad 2009-10-09 12:35:49

Klart att du skall tacka ja. Det är inte hela världen att det är på ett år. Ett år av ett helt liv.. Do the math...

PP kommer att klara det också, annars är det inte rätt person att dela livet med.

Jag menar, här snackar vi meriter och personlig utveckling!!!!!

Älskar dig min dotter och hälsa PP att det verkligen inte är hela världen. Jag har varit i den situationen att vara ensam på veckorna också. Det finns ett slut på det året.

Kram på dig och gör slag i saken! Jag vet att du innerst inne vill detta! Och framför allt, sluta inte tala med varandra.

Mamma.

Postat av: My

Publicerad 2009-10-09 12:47:13

Du är ju kicking ass duktig Lina, klart du ska vara riktigt stolt och nöjd! :D

Jag hoppas verkligen inte att din hjärna exploderar! Oavsett vad du kommer fram till ska du se att det blir bra (: KRAMAR!

Postat av: pubes

Publicerad 2009-10-09 13:06:05

Men GO FOR IT! Jag tror om du struntar i att göra det så kommer du att ångra det. Kanske inte idag eller imorgon, men nångång kommer du att göra det. Tänk inte så mycket på vilka meriter det ger, vill du bli polis en vacker dag så KOMMER du att bli polis, på ett eller annat sätt. Skulle det inte va din grej så är det ju bara att hoppa av, eller hur? och du är ju inte sämre människa för det, snarare tvärtom! Du har testat och insett att det inte var nått för dig, så då prövar du något annat! Jag säger bara GOGOGO! =) Lycka till! Kram / Sussie

Postat av: Faster M

Publicerad 2009-10-09 13:48:24

Do it, även om du har en kille så ska du inte hänga upp dig på det. Jag har själv varit i samma situation en gång i världen, jag missade en utbildning för att det kom en kille ivägen, och jag har aldrig ångrat något så mycket som det.Det är ju ditt beslut men köööööör hårt gumman. Kram Faster M

Postat av: Malin

Publicerad 2009-10-10 18:51:30

Men satan vilket knasigt beslut! Ibland önskar man att man kunde se in i framtiden så man kunde se vilket val som är det rätta... Men jag tror på dig Lina, vad du än beslutar dig för så kliver du ett steg upp för stegen, glöm inte det! Kärlek och socialt liv i all ära, men kan denna möjlighet komma igen? De tankarna snurrar nog i ditt huvud, - Men vad vill DU? Tänk på att du är ung, men sätt inte alltför höga krav på dig! Ett år kan kännas länge, och även hur mycket du älskar PP så betyder det inte att du "lämnar" honom för att du tackar ja! Men som sagt Lina, vad du än tar för beslut, så öppnar det upp för framtiden. Kram på dig vännen (och fan vad jag kände nu att jag saknar dig!) dubbelkram=)

Postat av: Saya

Publicerad 2009-10-11 20:56:29

Hur det än blir, vad du än väljer - så måste jag säga att jag är rysligt imponerad av dig! WOW!!! Du är bäst tjejen! Oavsett vad du väljer så kommer du att gå långt i livet, det vet jag!! Kramelikram

Postat av: Camilla

Publicerad 2009-10-12 10:54:58

Kloka härliga Lina!! Om du börjar leva ditt liv utifrån vad din käresta tycker då blir du sjuk. Jag har gjort det så jag vet.. Minns du vad som hände mig för ett antal år sedan? Om det var PP som fick denna möjlighet, vad/hur skulle du förmedla och hantera det? Förstår att ditt huvud är fullt för detta beslut innehåller så många delar, inte minst könstillhörighet. Ska du följa ditt hjärta eller inrätta dig i ledet vad som förväntas av en kvinna? Vi är många som är med dig i processen och som imponeras över dina förmågor. Bevisligen har du mod att ta tuffa beslut, det här är ett av dom. KRAM

Postat av: Sara

Publicerad 2009-11-08 08:40:12

Älskade vän, jag gråter av lycka då jag läser det här. Jag är så grymt stolt över dig! Samtidigt förstår jag känslan av att behöva välja. Jag kan inte säga så här på rak arm vad jag personlighen hade gjort. Däremot känns det inte rättvist mot dig själv att inte ta den här chansen. Det här är ju RIKTIGT häftigt Lina! Vilken förebild du är för mig och vilken förebild du kan bli för andra!

Okey, det blir ett år borta från PP... Men under det året, kommer du med all säkerhet bygga upp så mycket i din personlighet, att det samtidigt var värt varje dag. Självklart ska du inte åka iväg om det känns alldeles på tok! Men tänk att komma hem efter ett år inom marinen, till en kille som väntat på dig under hela det året. It´s a win-win situation in my eyes.

Jag tror på dig! Kram/ Sara U

Dela med dig av dina tankar!
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina

Jag är en helt vanlig person som drömt stort och siktat framåt. Flyttade hemifrån som 16-åring, drog en si sådär 100 mil hemifrån efter studenten och fann kärleken i både min nya stad och i han som blev min make. När något går mig emot finner jag på nya sätt att ta mig framåt, jag jobbar nu med mitt drömyrke och är precis där jag vill vara. Problemlösare, ihärdig, feminist, dansare och kärleksfull är några ord som kan beskriva mig. Livsmotto: "He hannel int om å rå ve, he hanne om å ta i tills he följ ve!"

Kategorier

Historisk tillbakablick

Prenumerera och dela