Saknad närhet
Ibland är det bara så jäkla jobbigt att inte ha nära till sina nära. Att inte kunna hoppa in till mor och far och käka middag. Att inte kunna svänga förbi syrran och kanske sjunga lite (det skulle vi nog göra om vi bodde nära, du har nog ett och annat att lära mig) eller bjuda in brodern på pizza och spela nåt (vad sägs om GH? :P). Att inte kunna dra ut och springa med Nina (jag är inte lika bra som du, men betydligt bättre än vad jag var, jag tror jag skulle kunna haka på dig ett bra tag faktiskt, ta det som en utmaning ;) haha) och inte heller kunna ta en vända på stan med Malin (skulle så gärna vilja se hur du har det på H&M). Jag önskar att jag bara kunde be Anders komma över på en fika och be honom titta till min pelargon lite då och då (den har faktiskt repat sig lite tack vare ditt tips!) kanske dricker vi te med smak av rabarber-grädd som jag inhandlat till mitt och Sayas höstmys, (te, filtar, scones och massa prat, vad sägs om det?) När jag känner mig pepp på träning och vill dra på gruppträning och köra hårt så vore det bästa om Linnéa var där och svettades bredvid mig (antingen blir det IKSU snart eller så får du banne mig söka dig ner till ÖUIF, andra bokstäver samma sak, ;) ) Eller om Linnéa är upptagen kanske My vill haka på istället? (eller nej, Jag och my ska boxas och sen ta skitlånga höst-vinterpromenader!!)
Ni är många som är riktigt saknade, och fler som inte är nämnda här men som jag önskar att jag fortfarande hade i mitt liv, men avståndet är ju som det är tyvärr, man glider ifrån varandra helt enkelt. Sånt är livet.
Men trots detta så älskar jag Örebro och mitt liv här. Tro inget annat :) Hade inte varit kvar här om jag inte trivts. Här finns min älskade Per-Philip. Vår fantastiska lägenhet, mitt jobb, skolan (kriminologi, som jag verkligen tycker är superintressant) mina utkastade krokar till ett annat jobb som jag inte släppt tanken på. Dessutom finns här faktiskt fina människor också ;) Det är bara så svårt att komma personer nära som redan har en vänkrets, och (förstå mig rätt) det är svårt att "klicka" med en person. I alla fall för mig, det ska kännas rätt, kravlöst och vara en ömsesidig relation...
Nu blev det här inlägget lite mer komplicerat och djupare än jag hade planerat så jag stoppar här.
Jag håller alla mina tummar och tår för att jag lyckas ta mig in på PHS snart! Då blir det nästan helt säkert två år i umeå där i alla fall tre av de ovan nämnda personerna finns, och nästan alla andra finns inom rimligt hälsa-på-en-helg-avstånd :) Det skulle göra min själ gott tror jag. Sedan är det dags för mig och PP att dra ut i vida världen igen och hitta en bra ort/stad där vi båda trivs, får jobb och kan börja rota oss. Vem vet, kanske blir det Umeå, kanske blir det Örebro igen eller kanske blir det någon helt annan stans.
