Lina

Den utlovade redogörelsen för lillebrors examen, och tillika alltså norrlandsvistelsen lyser med sin frånvaro. Bilderna jag har från resan ligger i tryggt förvar på datorn hemma i örebro och vilar. Nåväl, jag gör väl ett försök ändå :)

 

Att se lillebror ta examen och alltså slutföra högstadiet (och det med bravur) var riktigt roligt! Ångrar verkligen inte att jag åkte dit, även lillasyster kunde komma ifrån jobb och åkte upp till vår hembygd för att vara med och fira. Jag reste så jag var hemma några dagar innan själva avslutningen, under den tiden umgicks jag väldigt mycket med min far. Vi klättrade på tak och jag hjälpte honom att fortsätta byta ut spåntaket på ladugården (som sedan många år tillbaka är garage/verkstad) mot ett nytt och bra plåttak. En aning mer vattentätt och snövänligt än spåntaket som snart ruttnat bort. Vi sysselsatte oss också med andra små projekt och jag slås varje gång över hur roligt det är och hur bra vi sammarbetar jag och min pappa. Att hamra, spika och såga är jäkligt kul, speciellt med en så bra handledare.  

Så kom examensdagen och båda "avgångsklasserna" sjöng egenskrivna texter på befintliga låtar. Riktigt roligt att höra om bravader de varit med om och deras syn på lärarna ;) Efteråt blev det lite mingel med klasskamraterna och lärarna, jag och Elin fick även vi några pratstunder med gamla lärare. Det var fem år sedan hon gick ut nian och hela NIO år sedan jag lämnade sorsele! Tiden går som vi alla vet vid det här laget. 

Allt som allt var resan balsam för själen och ett härligt avbrott från jobbandet som tog fart ordentligt när jag kom tillbaka till örebro sedan. 

 

Började mitt sommarvick med 100% jobb, raka veckor på ena företaget, samt fortsatte mitt ordinarie jobb 50%. Roligt men TUFFT, både rent arbetsmässigt, det är svårt och nytt, men allt det vet ni redan. Sedan kom midsommar!

 

Tolv tappra krigare i tre glada bilar susade från örebro och över till västkustens mest strålande pärla, fjällbacka! Vi hade det riktigt mysigt och bra, ingen kände alla men alla kände någon och efter helgen hade de flesta nya bekantskaper att glädjas åt. Vid ankomst dukade vi upp ett knytkalas, bordet dignade av läckerheter som egengjord potatissallad, läckra såser, härligt grillat kött med mera. Jag höll ett välkomsttal sådär lite spontant, efter första meningen sa PP "Men Lina, ska du hålla tal?! Neej!" Kul inledning på det talet ;) haha. Kort efter att vi satt oss till bords insåg jag att vi glömt att duka fram en av de absolut viktigaste sakerna... SILLEN. Nåja, nubben stod i alla fall på bordet. Lyckligtvis klarade vi att äta utomhus innan regnet kom (mitt under irländsk julafton, lika bra tycker jag) så vi styrde kosorna upp från stugorna mot huset på berget. Där inmundigades världens godaste efterrättspajer! Smulpajen, släng dig i väggen tre gånger om! En av gästerna hade förberett och bakade på plats en äppelpaj och en rabarberpaj som vi avnjöt med glass och färska bär. Så. Gott. Alltså! Hon använde smördeg och massa goda grejer och dekorerade sådär snyggt som man ser på film. Önskar att jag kunde lägga upp en bild men har bilderna på fel dator. För mig blev helgen inte alls vild på något sätt då jag varken orkade (sömnbrist sedan en vecka tillbaka) eller kände att jag kunde släppa kontrollen. Jag var en av tre "värdar" och eftersom vi var så många var jag/vi måna om att gästerna skulle ha det så bra som möjligt, då kan man inte vara en flaxtrasa och flamsa runt. Förutom själva midsommarfirandet hann vi besöka några av fjällbackas sevärdheter som till exempel kungsklyftan, det blev uppskattat av gästerna. Mycket trevligt som sagt men det var inte direkt en utvilad Lina som körde tillbaka hela sträckan till örebro igen.

 

Sedan väntade ytterligare en fullt-ös-medvetslös-vecka. Trodde länge att jag skulle jobba alla sju dagar den veckan, men tji fick jag...

 

Under veckan hintade PP om att något skulle hända på fredagen efter att jag slutat jobbet kl 15. Jag som gärna vill ha kontroll och samtidigt är väldigt lojal mot mina kollegor frågade PP om jag inte skulle jobba under helgen. Efter lite lirkande (han känner mig) så berättade han att jag INTE ska jobba, han hade fixat med planeringen och tagit tjänstledigt åt mig, jag tvingade honom att ringa och dubelkolla det, vet att planeringen kan vara duktig på att glömma att lägga in ansökt och godkänd ledighet, och då är det kollegorna på plats som hamnar i skiten. Allt var dock lugnt och bara tanken att slippa jobba helgen var som balsam! Eftersom midsommarhelgen inte givit mig någon chans till återhämtning började jag bli smått överarbetad. Jag fick veta att jag skule ta tåget till stockholm på eftermiddagen och bege mig mot en bestämd plats, där skulle något hända. Mycket riktigt, iväg kom jag och när jag närmade mig platsen hoppade fyra glada "tanter" i stora hattar och fjäderbo'or (hur skriver man fjäderboa i plural, ELIN?) sjungandes och dansandes och jag blev livrädd! Haha, trodde de skulle spöka ut mig och hålla på, något jag vänligt men BESTÄMT motsatt mig! Det visade sig vara mina fyra favoritkvinnor alla kategorier, Mamma, Syster, Moster och Mormor! De hade tagit vara på min önskan jag hävt ur mig för länge sedan att min optimal-möhippa skulle vara att spendera en weekend med just dom och bara mysa! Umgås och rå om varandra. När mamma sa att detta var det enda spexet och att resten av helgen skulle bara vara mys blev jag så glad inombords (och på utsidan så klart), ett kilo tegelstenar lyftes bort från mina axlar. Helgen blev helt fantastisk! Vi bodde på ett fint hotell, med kristallkrona på rummet. Jag bar ett brud-diadem varje dag samt en enorm bling-bling ring. Första kvällen var fondue-kväll på en supermysig restaurang. Elin uppfann en ny skål: Sjöknappen, och jag har inte skrattat så mycket på läääänge.