Eftersom det har varit töväder (eller
blia som vi säger hemmavid) i ett par dagar nu så har det börjat spritta lite i springarbenen efter att få springa utomhus. Idag tyckte jag att det var dags att bege mig ut och känna på 4 kilometers-slingan! Vädret idag är inte lika fint som det har varit tidigare, lite mulet och blåsigt, men ändå! Det kändes härligt att äntligen få komma ut i mina fina fodrade löparbyxor.
Första kilometern var helt fantastisk och jag funderade över varför jag inte kommit mig för att springa ute förrens nu, det klår ju allt! Efter ca 1,5 km började det hända något... och efter 2 km hade jag en manisk mensvärk och jag fick nästan gå dubbelvikt. Så mycket blev det av den löpturen. Var tvungen att ta en genväg genom snön för att slippa släpa mig 2 km hem. Uppskattningsvis tjänade jag ca 500m på min genväg. Men lagom till att de var 1 km kvar hem så släppte det och jag kunde börja springa igen, men mitt goda humör var som bortblåst!
Varför är det så att rådet att lindra mensvärk ofta är att gå ut och röra på sig medan det för mig är träning som kickar igång värken i 9 ggr av 10? Nu känns inget alls och har inte haft problem innan heller. Det är som att det kommer bara för att jävlas!
Ikväll taggar jag för att leda ett härligt boxpass och då kommer jag vara förberedd med en ipren i magen! Vill inte att det ska få förstöra kvällen för mina fantastiska deltagare!
På tal om fantastiska deltagare så måste jag säga att zumbapasset igår gick kanon! Jag kände att jag var med och deltagarna verkade gilla det. Fick positiv respons efteråt och bra feedback från mina ledarvänner Andréa och Maria! :D Kunde inte ha gått bättre!
