Lina

Drömmar

Publicerad 2013-08-19 11:03:00 i I huvudet på Lina, Resan mot polishögskolan,

Vaknade i morse med en stark förnimmelse av en dröm. I drömmen var jag på pliktverket för att genomgå de sista testerna. Där fick man veta direkt om man blivit antagen eller inte.
I drömmen, efter alla intervjuer och tester fick jag således veta att jag kommit in på utbildningen.... Vilken känsla. Det kändes så jäkla bra att allt mitt slit äntligen gett resultat och att jag skulle få påbörja utbildningen mot mitt drömyrke.

Vaknade således upp med blandade känslor. Jag blev väldigt rädd att mitt omedvetna inre har ställt in sig på att jag faktiskt kommer lyckas. Det skrämmer mig oerhört, eftersom jag blir orolig över min reaktion ifall beskedet blir negativt. Oddsen att komma in blir bättre och bättre efter varje moment, nu är det 1 på 3 att jag blir en av de som bereds en plats. För att jag ska komma in krävs att två andra inte gör det.

På grund av min dröm tror jag att jag måste börja förbereda mig på att jag blir en av de två som inte bereds plats. En av de 600 som var sååååå nära att bli en av de 300 lyckliga. Enkomt för att kraschen inte ska bli så hård. Jag vet att jag kommer söka igen, jag ger inte upp på långa vägar, men det kommer kännas så snopet att behöva vänta minst ett halvår till. Jag ÄR redo.
Kommentarer (2)

Svar på frågor ang fystesterna

Publicerad 2013-08-18 16:11:36 i I huvudet på Lina, Resan mot polishögskolan,

Jag fick ett par spännande frågor i en kommentar så här kommer svaren!

Hej! 

Jag skall söka min första omgång till polisprogrammet nu i höst. Och därför har jag en relevant fråga till dig :) 

Jag har hört att Polisen ställer frågor under själva lyftet, vad var det för typ av frågor? 

Och, haha har du några tips ang. Harres test. Klarar man det i joggingtakt eller är det smidig som en katt som gäller :D 

Tacksam för svar :)

Hej! Och stort lycka till i ansökningsprocessen!

Tja, under lyftet är det lite olika, med vissa pratar de inte alls medan med andra kommer ett samtal igång. Jag minns att första gången jag gjorde fystesterna (2008) så var det jag själv som började samtalet. Är inte säker på hur det var i år men jag upplevde det mer som ett samtal än en "utfrågning" :). Tror vi pratade om vad jag sysslade med nu, jobb osv. Man hinner inte prata så mycket under den lilla promenad det rör sig om. Var bara uppmärksam och ärlig så kommer det gå utmärkt.
Hehe, gällande Harres så behöver du inte vara jättesnabb. Om du kommer över och under hindret och inte har problem med knän framför allt så fixar du det! Jag själv är rätt kort (160) så jag övade innan på att hoppa över hindret, (byggde upp ett hinder mellan två stolar i köket) kände att jag hade nytta av det sedan när jag var på plats.

 

Som ni vet är jag själv bara sökande, jag har inte kommit in på programmet och sitter därför inte inne på något facit. Däremot peppar och stöttar jag gärna andra sökande (och tar emot pepp själv såklart) Tillsammans blir man starkare! 

Kommentarer (1)

På språng, på gång!

Publicerad 2013-08-07 10:00:00 i I huvudet på Lina, Resan mot polishögskolan,

Så söndagen!
 
Efter att ha vinkat av PP tog jag tillfället i akt och försökte hinna med att träffa vänner jag inte ser allt för ofta. Anders, Linnéa och Malin. Lunch med den ena, eftermiddagsfika med den andra och kvällspaj med den tredje! Alltid lika kul att hinna ses en stund med mina fina gymnasievänner. Tur att de alla råkade befinna sig i umeå när jag hade vägarna förbi. Lyckades även klämma in Moster som precis kommit hem från sin semester när jag ville besöka henne. Där blev det en lättare middag. 
 
En rolig och fullspäckad dag med många kramar och uppdateringar i vad som händer i våra liv just nu. Det är så himla skönt att ha dem. Vänner som jag inte pratar med på daglig basis men som det känns precis som vanligt med. Vänner som varit en så nära under tre år, som vet hur man var då men som lär känna en på nytt. Och vice versa så klart. Fascinerande att följa deras resor mot att bli vuxna, utbildade, yrkesverksamma, träffa partners, bli sambos, husägare mm. Fascinerande att de är intresserade av min livsbana. Än har inga av oss barn men vem vet när den första knodden kommer. 
 
Sent på kvällen var jag alltså klar med sista besöket, hos husägaren och pajbakaren Malin. Tog mig till vännäsby för att övernatta hos Mormor och Lennart. Där blev vi sittande i flera timmar bara pratandes vid köksbordet. Helt slut däckade jag efter midnatt i deras gästrum. 
 
 
 
Måndag, denna måndag fylld av överraskningar. 
 
Helt plötsligt vid frukostbordet frågade mormor när jag får veta om jag går vidare i uttagningarna för polishögskolan. Tja, svarade jag, idag kanske, eller imorgon eller nästa vecka... Samtidigt som jag berättade att vi skulle få besked "i början av augusti, typ v 32" tar jag per automatik upp mobilen och ser att jag har fått ett mail från [email protected]
 
...
 
Ni som varit med vet att för att kunna läsa mailet måste man logga in på ansökningsportalen. Att på en smartphone med skakiga fingrar knappa in sig på en hemsida som inte är anpassad för mobiler/surfplattor är inte det enklaste. 
 
Med dunkande hjärta loggar jag in och det första jag ser är "Du har kallats till tester på rekryteringsmyndigheten"
 
Fantastiskt! Ännu ett steg närmre mot drömyrket. Att få hjälpa. Det är grunden i varför jag vill detta. Att hjälpa de som inte haft det så bra som jag, att med styrkan jag bär inom mig orka finnas för andra i tuffa och kränkande situationer. Är även lockad av att jobba som utredare och /eller kriminaltekniker. Att hålla många trådar under kontroll, att veta var man ska börja för att nysta ut en händelse så den kommer så nära sanningen som möjligt. Att göra detta på ett etiskt försvarbart sätt så människor i efterspelet av en händelse får ett bra bemötande. Något jag har förstått att många led inom det svenska rättsväsendet måste jobba betydligt mer på. Se människan bakom handlingen. Viktigt! 
 
Jag har ett tag kvar på mig att förbereda mig då jag har blivit kallad sista veckan av testerna. 24-25 september. Då besöker jag pliktverket i göteborg. Pirrigt men jag ser verkligen fram emot det! 
 

Mitt i allt detta får jag ett sms av PP. "Det kom ett paket till dig av ett UPS-bud, jag tror jag ska ta mig en kik" 
Jag har inte skrivit om det så mycket (eller alls) i bloggen, men vi ska gifta oss i september. Det som knackade på var alltså min bröllopsklänning! Jobbigt att jag är här och den är där! Vill se om den passar NU! :)
 
Ja håhå vilken dag. Tog mig tillbaka till sorsele ensam på eftermiddagen och firade tillsammans med familjen lillebror som fyllde 16 år. Så det blev tårta på toppen av allt detta! 
 
Kommentarer (2)

Semestervecka nummer tre. Äventyret.

Publicerad 2013-08-06 12:55:53 i I huvudet på Lina,

Oj vilken fullspäckad vecka jag haft! 
 
Första semesterveckan, omgång två (dvs semestervecka nummer tre av fyra) var ett äventyr i ordets rätta bemärkelse! 
Tidigt, tidigt på måndagsmorgonen satte jag mig i bilen tillsammans med PP och massa packning. Färden gick uppåt. Upp, upp, upp och upp. Våra GPSer började krångla pga för dålig teckning, SÅ högt upp var vi. I Storuman sammanstrålade vi med våra fina vänner Filip och Linda som också kört upp, upp och upp. Efter lite mat i magarna satte vi oss i våra peugeoter (vår röda gamla pärla och deras yngre silverpil) för att ta oss de sista 7 milen på vår totalt dryga 90-mils-resa.
 
SORSELE
 
Framme. Hemma. 
 
Jag, PP, Filip och Linda anlände så till mitt barndomshem där mor, far och broder välkomnade oss. Visiten blev kort då vi hade andra planer än ett lugnt besök hemmavid. Tidigt på tisdagsmorgon satte vi oss således i bilarna igen. Denna gång i nordvästlig riktning. Mot ammarnäs och kungsleden!
 
Filip och Linda hade länge tjatat på mig och PP att vi borde fjällvandra tillsammans. Tror det har tagit dem ungefär 1,5 år att äntligen få oss med på det. Inte för att vi inte har velat, utan mest för att vi varken haft något eget intresse eller utrustning för det. Men nu så äntligen. Jag och PP hade utrustat oss och jag erbjöd att vi skulle kunna gå kungsleden, ammarnäs eftersom jag har mitt föräldrahem bara 10 mil bort. Perfekt att mellanlanda på.
 
Vilken resa. Tre nätter sov vi borta och vilka storslagna vyer! Första natten blåste och regnade vi nästan bort. Vilket kaos!!! Tur att vi råkat tälta bara 200 m bredvid en liten skydds-stuga. Det upptäckte vi när vi i panik och ren överlevnadsinstinkt behövde förflytta oss från platsen. Döm om vår förvåning när det alltså bakom en kulle låg både ett dass och en stuga för skydd mot väder och vind. På dagen sedan mojnade det och vi fick åter igen helt fantastiska vyer framför oss. Trots regnkaoset lyckades vi hålla både tält och skor torra. Det är så värdefullt att få vara torr. 
 
Dag två tog jag detta foto då jag sprang upp för ett berg (utan packning) för att försöka få täckning på mobilen. Skulle INTE kolla facebook, utan smsa till moder!
 
 
Det är väldigt svårt som ni vet att fota landskap med en mobilkamera. Men ni vet vad man säger "bildbevis - annars hände det inte"
 
 Fantastiskt vackert och kul att springa lite "off-pist". Tyvärr hittade jag ingen teckning, men det var ju inte heller säkert att det kulle fungera. 
 
Ett par fiskar blev det senare under vandringen för PP och Filip. Linda stackarn blev utan och jag försökte inte ens ;) Satt och läste en bok samt knaprade på en ölkorv då de andra fiskade.
 
Väl tillbaka på fredagen genomfördes ännu en blixtvisit hos min familj. Tvagning och matintag, omfördelning av packningen, sedan bar det av igen samma dag. Denna gång till släppträsk, vår sommarstuga utanför malå. Vad kan vara ett bättre avslut på en fjällvandring än nedvarvning i en spartansk sommarstuga utan tv och internet. Det finns el men inget rinnande vatten. Mulltoa och jordkällare. Mysigt!
 
 
 
Bild från stugan sett ner mot bryggan och solnedgången.                                               Foto: Albin 
 
 Där rekreerade vi oss och tänkte inte på det "vanliga" livet. Både Filip och Linda skulle börja jobba på måndag och även PP var tvungen att resa tillbaka till Örebro. 
 
Så kom söndag och avresedag. Jag och PP styrde kosan mot Umeå eftersom hans tåg avgick därifrån, medan Filip och Linda styrde mot Linköping, en något längre resa. 
 
Söndagen och måndagen (igår och förrgår) bjöd mig på många trevligheter. Mer om det imorgon! 
 
 
 
Kommentarer (0)

Om

Min profilbild

Lina

Jag är en helt vanlig person som drömt stort och siktat framåt. Flyttade hemifrån som 16-åring, drog en si sådär 100 mil hemifrån efter studenten och fann kärleken i både min nya stad och i han som blev min make. När något går mig emot finner jag på nya sätt att ta mig framåt, jag jobbar nu med mitt drömyrke och är precis där jag vill vara. Problemlösare, ihärdig, feminist, dansare och kärleksfull är några ord som kan beskriva mig. Livsmotto: "He hannel int om å rå ve, he hanne om å ta i tills he följ ve!"

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela