Lina

Helt sjukt.

Sitter med morgonkaffet (har jobbat natt) och zappar på televisionsapparaten. Fastnar framför ett program som är tecknat, eller illustrerat är kanske ett mer korrekt ord. Ljudet låter som autentiska inspelningar av mäninskor. Några par och en kille. Det de har gemensamt är att de går i terapi. Här sitter jag alltså och lyssnar på relationsproblem och andra bekymmer som tecknade figurer berättar för mig ;) Faktiskt väldigt intressant, man får följa med hos terapeuterna och höra deras egna reflektioner på sina problem.

 

Kärlek, sex och terapi. På Kunskapskanalen.

 

I veckan bör jag få reda på om min resa mot phs börjar eller slutar nu.

 

...

 

Får väl lov att erkänna en viss grad av nervositet just nu. :)

Fyllde som sagt...

 

Har legat på latsidan här på bloggen. Ber om ursäkt för det.

Jobb och MIN 25-ÅRS DAG har legat emellan. Därav denna lilla lucka. 

 

Nu är jag på väg till min intervjuträning. Hujedamig, är mer nervös än vad jag trodde att jag skulle vara. Hur jag presterar och framställer mig själv under intervjun har ju egentligen ingen betydelse eftersom den är till för min skull och för att jag ska få verktyg att bli bättre på arbetsintervjuer. Ändå finns den där lilla retliga känslan inombords. Nervositeten och ängslan över att jag ska göra bort mig totalt. Om en timme ska jag vara på plats. 

 

Jag kommer återkomma senare med hur det gick för mig på intervjun och sedan har jag planer på att dela med mig av bilder från min födelsedag och de fina gåvor jag fick från mina nära och kära. Så håll upp ögonen. 

 

Ha en fin dag hörrni!
Hälsningar från ett gråmulet, blåsigt och... ja jag tror minsann det regnar lite också.. Örebro.

 

 

 

Precis innan jag skulle trycka iväg inlägget ringer telefonen, intervjuträningen blir inställd idag pga VAB. 

 

Vilket antiklimax det blev av det här helt plötsligt! 

 

 

 

Som jag väntat ;)

I helgen träffade jag en kollega som också söker phs (hon väntar på besked om hon kommit in och får börja till hösten, håll tummarna för henne!) Hon skrämde mig rejält med att säga att man måste scanna in sitt körkort för att vara behörig!! Jag ringde rekryteringen det första jag gjorde i måndags men de lugnade mig. Min kollega verkar ha fått det om bakfoten och idag fick jag besked att jag nu är granskad och behörig! Redan om två veckor får jag veta om jag får göra fystesterna eller om min resa slutar här.

Här har det varit lugnt ett tag. Det beror främst på att jag inte haft det lugnt. Har jobbat och jobbat extra. Mycket sjukdom som härjar på jobbet så jag själv badar mer eller mindre i handsprit nuförtiden. Försöker klä mig varmt och träna mycket. Peppar peppar så ska jag väl klara mig från vårförkylningen.

 

Idag var jag på mitt andra möte med jobbcoachen. Det var även idag mycket givande och stimulerande, hon tror på mig och kommer göra allt hon kan för att förbereda mig inför antagningsproven till PHS. Det känns bra med all stöttning jag kan få. Det är nog få förunnat att få professionell coachning. Vilket så klart är toppen, men samtidigt tror jag att det kommer kännas värre om jag inte tar mig in. Händer det så är det bara att lära av det och gå vidare. Men ändå...

 

Inga nyheter på ansökningsfronten än. 

 

Jag har sökt C-kursen i kriminologi till hösten, jag är inte helt hundra på om jag kommer läsa den men har sökt i alla fall. Hoppas i sådana fall på att min kamrat Jessica också läser kursen då, för då har vi tänkt teama upp och skriva en grymt bra C-uppsats  ;)

 

Har även lagt upp ett löparmål som innefattar 5km x3 i veckan. Hoppas kunna hålla det och att vädret är på min sida. Tanken är att under 8 veckor jobba på att pressa tiden på 5 km för att sedan de följande 8 veckorna pressa tiden på milen. Programmet kommer från ett träningsmagasin så det är väl egentligen inte JAG som lagt upp träningsplanen, men jag ska ge det ett försök!

 

Dags för dagens middag som består av lax i citron och råris. 

 

Väntar fortfarande på besked från PHS huruvida jag är behörig eller inte. Det känns som att det var tre månader sedan jag skickade in ansökan, men det är visst inte ens tre veckor sedan, haha.  Hur ska jag klara väntan genom ansökningsprocessen om jag redan nu tycker det går långsamt? :P

 

Nåväl idag blir det lunch med Jessica på stan! Ska höra vad hon pysslat med över påsken. Kul! :)

 

 

Minns inte om jag skrivit detta, men är varslad från jobbet pga att vi kanske tappar en stor kund. För min del innebär det då att jag tappar mina garanterade timmar och blir behovare igen.  Mitt företag har en försäkring som gör att jag och mina varslade kollegor har rätt till omställningsstöd. Dvs jobbcoachning. 

 

Jag tänker -why not- och gick på mitt första möte idag. Eftersom jag känner mig säker i min jobbsituation trots varslet kan jag med lätt hjärta ta del av tips och hjälp för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden. Detta utan press och ångest över en stundande arbetslöshet. 

 

Mötet gick över förväntan bra och var riktigt trevligt! Jag berättade om mina planer att en dag jobba som polis och min aktuella ansökan till PHS. Jag uttryckte önskemål att få intervjucoachning då jag känner att det är något jag vill utveckla och öva på inför rekryteringsprocessen. Vet ni, min handläggare ska försöka ordna så jag får en träff med deras (hennes ord) "tuffaste" coach. Tydligen en kvinna med med många års erfarenhet bakom sig och en riktigt bra intervjucoach! Egentligen jobbar denna person inte med omställningsstöd men min handläggare ville ändå att jag skulle träffa just henne om tid finns. Pga att hon alltså tydligen är awesome! Haha :) Spännande hur som helst och kul att jag verkar gett ett så bra intryck att regler förhoppningsvis blir böjda för min skull.

Under förra dygnet, räknat från kl 7.00 på måndagmorgon till kl 7.00 i morse jobbade jag 19 timmar och 45 minuter. Jag var alltså PÅ JOBBET (jobben) i 19 timmar och 45 minuter av dygnets 24 timmar. Fick kramas med PP i ca 2,5 timmar  av min lediga tid, dagens höjdpunkt :)

 

Är rätt trött nu men har en halv kopp kaffe i magen så det blir nog bra snart. Anledningen till denna extrema arbetsdag är att jag tänkte ungefär: "Jag har jobbat hela påsken nu, dessutom inföll sig detta på min normalt sett lediga helg. Jag har varit ensam hemma på kvällarna och haft tråkigt. Va fan, nu avslutar jag detta elände med buller och bång! I will NOT go down! NU KÖR VI!!" 

Så nu sitter jag här, trött men glad, och ser fram emot en normal arbetsvecka.