Lina

Min musiksmak är den klassiska "jag gillar det bästa av det mesta" aka mainstream. MEN.

Här kommer ändå i örat på Lina just nu. 

 

Bäst i alla kategorier just nu. Top 3.

 

 

 

 

 

 

 

Vi firade i lördags genom att ha en "halv åtta hos mig-kväll" med en twist. Vår variant går ut på att vi tillsammans enas om en huvudrätt. Utifrån den ska en av oss i hemlighet förberedda förrätt och den andre efterrätt. Vi lagar huvudrätten tillsammans och försöker så gott det går smussla med det andra. 

I år bjöd vi på kantarellasagne som faktiskt var ett riktigt halv åtta hos mig-recept. Sju-huuuu-kt gott! Tack Peter från Nora/Lindesberg! (Länk till receptet längst ner i inlägget)

Jag bjöd på en variant på den klassiska räkcoctailen med bl.a. Proseccosjuden rödlök till förrätt. PP fick avsluta måltiden med en hallonmousse. Superkul och gott, billigt och roligt! 

Fyra år som gifta. Känns som igår och som för evigt, precis som det ska.

Det är extremt hög korrelation mellan intågandet av instagram i mitt liv, och dvalan som denna stackars blogg hamnat i. Det enkla, det snabba, intensiva kickar, stort flöde. Extrema mängder bilder, konton, människor, historier, skapande, erfarenheter, utbildande, tankeväckande. Ja, instagram konkurrerade ut bloggen så det stod härliga till.

 

Jag förstod det inte då, men visst är det så. Instagram bjuder på snabb bekräftelse, inblickar i vänners liv, en känsla av närhet till de man interagerar med, som ett telefonsamtal ungefär. Bloggen är mer som känslan att skriva ett brev. Det kräver att jag tar min tid och sitter ned. En stund av stillhet och reflektion. Det har bloggen varit för mig... Eller om jag ska vara helt ärlig, nu när jag sitter ner och reflekterar, bloggen blev i perioder förenat med en form av inre press. Av någon anledning kände jag att jag var tvungen att skriva ett inlägg för att jag inte uppdaterat på ett tag. Bloggen var inte -min- den var en manifestation av något jag trodde att jag behövde visa upp(?)

Jag hör ju hur det låter, och det är inte på något sätt unikt. Jag vet att massvis med människor tror att de behöver prestera så fort de delar med sig på internet. Även jag och min i stort sett icke-existerande plattform. 

 

Att sitta ned i lugn och ro och skriva ett brev har sin charm, men i kombination med att hjärnan blev hooked av instagrams snabba kickar och den där oförklarliga pressen att jag måste skriva -något intressant- (oklart för vem) så ville jag helt enkelt inte skriva mer. 

 

Så jag slutade. Eller rättare sagt tänkte jag på bloggen några gånger i veckan i säkert ett halvår innan jag kunde förlika mig med att jag inte bloggade längre. (I ärlighetens namn kanske jag fortfarande inte bloggar, vi får se hur länge det dröjer till nästa inlägg. Jag lovar inget.) 

 

Tiderna förändras och jag är snart tio (10!) år äldre än när jag skapade bloggen som nybliven Örebroare med framtiden i min hand.  

 

Jag är tacksam att jag skrev så öppet, ärligt och ungdomligt när jag började. Verkligen typiskt mig att slänga in emojisar (innan det ens hette emoji!) i var och varannan textrad 🙄

 

...

 

 

Haha, nä jag kanske är mig lik trots ett helt liv sedan första inlägget och ett halvt liv sedan senaste inlägget. Jag har dock hunnit med en hel del sedan jag skrev senast för drygt tre år sedan.

 

⭐️ Åkt till Budapest och sett F1 på Hungaroring!

⭐️ Fått flera bonus-barn i form av kompisar som ynglat av sig! 

⭐️ Hunnit fira fyra (4) bröllopsdagar!

⭐️ Tagit polisexamen!

⭐️ Genomfört aspiranten!

⭐️ Fått min PA placering på rätt ställe. Blev i och med det så glad att jag var tvungen att sätta mig ned på gräsmattan hemma hos mina föräldrar när jag fick beskedet!

⭐️ Jobbat i drygt 13 månader på min nya arbetsplats!  

⭐️ Igår genomförde jag mitt första sidouppdrag och höll i en mindre utbildning för de civila utredarna på min arbetsplats. Superkul! 

⭐️ Min man blev arbetslagsledare för sitt arbetslag någon gång kring perioden jag slutade blogga, han har fortsatt med det uppdraget och blev under terminstarten denna termin även biträdande rektor på sin skola! 

⭐️ Min man har tagit körkort (Körde som privatist med mig, superkul!)

⭐️ Vi har köpt både hus och gemensam bil... Alltså huset är sommarhuset i Fjällbacka så vi bor kvar i hyreslägenheten. Men bilen används till vardags! Hur kul som helst! Vi har även blivit med inomhusgarage. 

⭐️ Åkt till Prag med hela familjen + min man och min systers sambo. Vilken resa!

 

Jag har även hunnit

🕸 Bryta tån

🕸 Få nervsammanbrott pga studierna (obs, ej allvarligt)

🕸 Bo på en byggarbetsplats KONSTANT, no kidding! När vi trodde de byggt grannhusen fördigt och alla hade flyttat in, då river de upp en av Örebros största huvudleder som vi bor bredvid, de leder om trafiken så det blir sjuka köer. Är fortfarande inte klart... och ja, vi snackar byggkaos sedan 2014. 

🕸 Få aspirentplacering på fel ort, ca 36 mil hemifrån.

🕸 Vara särbo i 6 månader pga ovanstående.

🕸 Måla om halva huset i Fjällbacka, varav ena dagen blåste det så jag trodde jag skulle ramla av stegen.

 

Och mycket mycket mer. Gillar ändå min positiva, levnadsglada sida som kan komma på hur många positiva händelser som helst, men som får kämpa för att hitta de negativa. Gillar även att jag är den enda jag känner som älskar att använda ordet ´dock´ i skrift. Händer dock aldrig i tal 😉

 

Idag är det fredag och jag är ledig idag och hela helgen! Kan ägna ett annat inlägg till skiftarbetarens betraktelser, men just nu är det härligt att det är fredag förmiddag, jag ska snart dra till gymmet och jag är ledig fram till tisdag!

 

Ha en fin dag!

 

Sitter med en flaska cocacola och kämpar med straffrätten. Varje vecka ska vi i vår basgrupp (5 pers) svara på olika frågor som vi sedan får feedback på av vår lärare. Det är väldigt klurigt och roligt! Trist nog är min basgrupp väldigt geografiskt utspridd, två i Örebro, två i Karlstad och en i Arvika vilket gör det en aning komplicerat med gruppuppgifter. Vi jobbar därför i Docs där vi kan sitta hemma var för sig och i realtid skriva i samma dokument :)
Jag tänkte att jag skulle bjussa på ett exempel på en fråga och vårt resonemang. Just detta exempel fick vi ingen kommentar på av vår lärare vilket betyder att hon var nöjd med svaret. OBS, inte mitt resonemang, utan hela gruppens.

G rusar in på en bank. Genom att hota med ett revolverliknande föremål, söker han tilltvinga sig pengar. En kund ser att ”vapnet” inte är en riktig revolver och övermannar G. Polisen kallas till platsen. Ta ställning till om brott begåtts. Motivera varför. Ange i samtliga fall relevanta lagrum.
I detta fall står det klart för oss att G passerat planeringsstadiet och håller därför på med ett tjänligt försök till rån. Vi får lov att anta att eftersom han rusat in på banken, hotat och krävt pengar så har han uppsåt till rånet enligt BrB 1:2, brottet har subjektiv teckning. För att dömas till försök till rån, som är straffbart enligt BrB 8:12, krävs att gärningsmannen “...påbörjat utförandet av visst brott utan att detta kommit till fullbordan...” enligt BrB 23:1. I detta fall rör det sig om ett oavslutat försök då handlingen avbrutits innan G tyckte sig vara klar med sitt agerande. Huruvida det vapenliknande föremålet verkligen var ett vapen eller inte är i detta sammanhang ovidkommande då det objektiva rekvisiten för rån enligt BrB 8:5 är uppfyllda ändå. G har försökt stjäla medelst hot som för den hotade framstår som trängande fara, vilket innebär att han kan åtalas för försök till rån.

Är det fara för fullbordan? Skulle rånförsöket kunna räknas som ett otjänligt försök då G är utrustad med ett vapenliknande föremål som antagningsvis inte går att avfyra? Ej fara för fullbordan är normalt straffritt, men handlingen anses straffbar pga att det endast är tillfälliga omständigheter som gör att brottet ej fullbordas. Det är dessutom i detta fall inte viktigt för brottets fullbordan att vapnet fungerar att skjuta med. Syftet med vapnet verkar vara att hota personal och kunder, det hade G lyckats med om det inte varit som vi nyss nämnt, en tillfällig omständighet som gjorde att någon såg att inte något riktigt hot från ett skjutvapen förelåg.

 

Detta är en liten inblick i min vardag just nu :)

 

Köpte mustaschlycka för 79 kr igår!

Blev sjuk i måndags med halsont och snuva. Det är aldrig lägligt att bli förkyld som ni vet, fick stå över veckans självskydd och bara titta på. Extra jobbigt var det eftersom vi efter självskyddet hade en cirkelbana med olika typer av styrke och spänstövningar. Verkade vara riktigt roligt men jag fick nöja mig med att passa de andra i bänkpress.

Vår första lektion kring trafik och bilkörning hade vi i tisdags. En heldag i Borlänge stod på schemat. Vi gick igenom förväntningar på kursen och sådant man brukar inleda ett nytt moment med. Att köra blåljus är något som tar lååång tid innan vi får göra! Del 1 är den undervisning vi får i skolan under våra två år här. Del 2 gör vi under aspiranttiden och del 3 är en kurs vi tar när vi börjat jobba som polisassistenter. Så det dröjer några år innan jag får köra i skarpt läge ;). Väldigt spännande är det i alla fall. En liten rundtur över hur polisbilen ser ut invändigt fick vi också. Det finns väldigt många manicker och gadgets i bilarna alltså, allt från radio och gps till verktyg, spikmatta och rejäla skyddsvästar.

Nästa vecka åker vi till polishögskolan för NU-vecka. Då blir det en hel del seminarier och även övningar där vi för första gången själva ska gå in och agera i situationer. Som tur är går förkylningen åt rätt håll så jag bör vara fit for fight tills dess!

 

Har sedan NU-veckan (närutbildningsvecka, de veckor vi är i stockholm) steppat upp gamet så att säga, vad gäller träning. Det är betydligt fler fysiska krav inom utbildningen än inför den. Över stenhårt på armhävningar (yes, på tårna) och bänkpress. Måste fixa 10 reps med 30 kg på stången för att bli godkänd. I dag klarar jag det, men knappt, så det är bara att ligga i.

Samtidigt känner jag hur den ökade träningsdosen gör mig gott! Jag löptränar enligt Ida Wargs löputmaning vilket ger ca 2 mil i veckan, samt styrketränar. Jag och PP har testvecka med matsedel vilket också gör att jag äter bättre och känner mig stark. 

 

Just nu jobbar vi med grupparbete och kommunikation, mänskliga rättigheter, mental träning samt polislagens paragrafer. Imorgon är det seminarie på bland annat paragrafen som säger att en person som omhändertas enligt PL 13 måste meddelas om anledningen. 

 

Jag tycker att det är svårt att hitta något intressant att skriva om nu för tiden, eftersom mina dagar nästan bara består av suderande, föreläsningar och grupparbeten. Men jag försöker som vanligt att uppdatera bloggen lite då och då :)

 

På tal om träning så kan jag berätta att vi haft vår tredje lektion självskydd och att det börjar ta sig. Det är väldigt svårt att få in tekniken när man ska ta grepp. Att veta hur man ska parera motsträviga individer utan att behöva vara allt för stark. Det är en utmaning. PP säger i alla fall att han märker att jag blir bättre (eller så vill han bara vara snäll, haha). 

 

 

 

Måndag.

Dags att stå på egna ben.

Hjärnan vill knyta upp knutarna, sortera materialet. Placera i prydliga högar, att lätt återfinnas och användas vid behov.

Möt min bästa vän: Guldalmanackan! Vi kommer fungera bra ihop du och jag!

Hej på er!

 

Snart bär det av, för att vara exakt, IMORGON!

 

Jag hade en väldig tur som ganska tidigt efter att jag fick veta att jag blivit antagen som polisstudent fick kontakt med Anna. En vän till mig sökte och lärde känna Anna när de båda gjorde testerna samma dag. Tyvärr kom min vän inte in men Anna gjorde det och berättade för min vän att hon antagits som distansare via dalarnas län. Min vän lade ihop ett och ett och insåg att jag och Anna skulle gå i samma klass, så hon sammanförde oss. TACK!

 

Jag och Anna pratade mycket på facebook och Anna lyckades med konststycket att hitta fler individer i vår klass innan klasslistorna kom. Hon skapade en grupp på FB där vi fram till nu pratat varje dag, bytt tankar och erfarenheter, påminner varandra om saker att tänka på inför skolstart osv. Det har varit guld att ha dessa människor!

 

Tyvärr har informationen till oss nya studenter varit väldigt knapphändig fram tills i torsdags, då kom all möjlig information till oss. Väldigt frustrerande att sitta som på nålar och vänta på info och så helt plötsligt, fem dagar innan skolstart få väldigt mycket att läsa. Nåja, jag cruizar genom alla dokument om allt från kursplaner och litteraturlistor till reglering av hund i koppel på området. 

 

För ett par veckor sedan fick vi i klassen ett internmail i grupp. Där kunde vi genom att se vilka andra som fått mailet hitta våra andra klasskamrater. Hur glad tror ni att jag blev när jag, efter att ha klickat igenom ungefär hälften av individerna, ser att en person har bostadsort: ÖREBRO!? Jag hade varit orolig att jag skulle vara den enda örebroaren i klassen, men nu är vi alltså två stycken! 

 

Jag tog kontakt med honom, Daniel heter han, och han verkade från första messet vara en hyvens kille. Vi har pratat en del, hjälpt varandra och planerat lite inför framtida pendling. Vi båda är inställda på att ta bil när vi behöver ut ur länet samt att återvända hem varje kväll, så det är toppen. Imorgon kommer han och hämtar mig så kör vi tillsammans (eller ja, han kör och jag åker med) till stockholm för inskrivning och en heldag på skolan. 

 

Vi kommer spendera hela första veckan på PHS i solna, därefter återvänder vi hem och kommer vara 1-2 dagar i veckan i antingen Ludvika eller Borlänge, så att så kommer det bli. Till skolan i solna åker vi ungefär var 6:e vecka för heldagar och ibland även kvällsklasser. 

 

En dag för några veckor sedan plingade det till i min mobil, det var ett mess från en person som tydligen är min fadder. Jag hade helt missat att vi skulle bli tilldelade faddrar. Min fadder är en himla bra person som ger mig fler svar än frågor jag ställer, vilket är toppen eftersom när han skriver "bra att veta" saker så förstår jag att jag själv inte skulle ha kommit på tanken att fråga om det. Han läser distans via skåne och kommer att påbörja sin tredje termin nu. 

 

Jag är verkligen spänd över detta. Det har ryktats om ett cykeltest där vi, enligt min fadder, ska "cykla tills döden infaller" (faktiskt citat). Samt att det är bra att öva på hinderbanan när man får tillfälle eftersom den kräver viss teknik... Hjälp. Så ja, väldigt spänd och pirrig inför detta men så klart mest sjukt glad och stolt över mig själv. Nu är det upp till bevis, nu får vi se om mina fem års förberedelser kan ge mig en bra start i detta. 

 

Wish me luck!

 

 

Hemma kurade jag ihop mig och sov en stund. Senare framåt eftermiddagen gick det faktiskt åt rätt håll och nu (kl 19.40) mår jag helt ok.

Jag börjar undra om det kan vara så att jag har migrän? Ibland får jag en punktprecicerad huvudvärk som jag misstänker är en touch av migrän. Idag var det alltså snäppet värre. Håller tummarna för att det var migrän istället för en förkylning! Känner verkligen inte för att bli sjuk lagom till december (vem gör det?).

Dags för ett livstecken här tror jag.
Till helgen blir det adventsmys i fjällbacka med min make och våra vänner Simon och Lina. 

Tips: Dra hem appen bitstrips (gratis) och gör dig själv till en avatar och skapa egna serierutor! Det blir ännu roligare om dina vänner också gör det. Då kan man vara fler i samma ruta :)