Lina

Låg och sov i godan ro pga att jag jobbade till 02.00 inatt när mobilen ringde. Ljudet var på eftersom jag ändå bara skulle sova till tio. Tack och lov för det.
Det ringer, jag läser på displayen lite sömndrucken: Annika, Hyresvärd.

Jag blir klarvaken.

Annika ringer runt till oss eftersom det är ett rör i förrådet som sprungit läck och det ligger centimetervis med vatten och flyter runt på golvet där vi förvarar våra tillhörigheter.

Jag är vi det här laget inte alls trött utan tänker bara på två saker.

1. HoppasHOPPAShoppas att mitt iordningställande av förrådet i våras räddat några av våra saker. Jag satte nämligen in två stora hyllor, en klädstång och det står även ett litet gammalt sideboard som vi har packat in grejerna på. Jag ville när jag fixade där inne packa allt "på höjden" för att frigöra golvyta.

2. IRONI att jag spenderade natten på ledningscentralen och fått höra folk skälla ut budbäraren samt höra talas om massvis med historier där folk skäller ut någon (operatören) som bara vill en väl, pga ren personlig frustration. Försökte vara snäll och trevlig mot Annika eftersom jag kan anta att en och annan kommer skälla ut henne.

Jag tackade för infon och gick ner.

Där nere var jag, en man som höll på att pumpa ut vatten och två hyresgäster, sambos.
STACKARS dom, måste jag inleda med. Röret som sprungit läck var precis ovanför deras förråd och allt var dränkt, allt. De hade packat i flera plastbackar där böcker och skolarbeten bokstavligt talat låg och flöt. De var verkligen uppgivna och det såg ut som att de tömde förrådet på autopilot men helst av allt skulle vilja lägga sig i fosterställning, eller nypa sig i armen för att vakna, eller ännu hellre bygga sig en liten tidsmaskin och så hade det här aldrig hänt.

När jag kikade in i vårt förråd kunde jag inte hejda mitt inre. Gjorde en mental gangnam style pga att jag räddat typ ALLT vi äger tack vare mitt driv att fixa upp på hyllor! Vi har verkligen massvis med saker men nästan allt klarade sig, egentligen klarade sig faktiskt allt. Det vore inte rättvist mot de andra att säga något annat. Det som blev blött för oss var några tavlor som stod mot golvet (den mest värdefulla har klarat sig!) en gammal mobil som bara ändå är i reserv samt kartongen till vår elljusstake. Kanske även elljusstaken själv blivit så fuktskadad att den inte går att tända. Men alltså...

Det sista jag hörde från paret när jag konstaterat att jag inte behöver göra annat än att ta upp tavlorna och elljusstaken för torkning var hur den ena säger:

"NEEEEJ! Titta här! Min födelsebok...*suckar och låter mycket ledsen och dämpad* ...den är ju inte ersättningsbar"

Innan hen med en suck lägger ut den på en frottehandduk tillsammans med de andra böckerna och papperen för att mekaniskt fortsätta tömma förrådet.

Innan jag fixade i förrådet, så såg det ut i mer än ett halvår.

 

Plask och klafs.